DUO i Hong Kong

Många fascinerande historier har vi hört om olika vägar man tar för att komma till Hong Kong. Att ta rundan från Stockholm till Lund, från Lund till Tyskland, från Tyskland till London, från London till Tokyo, från Tokyo till Bremen och från Bremen till att idag befinna sig i Hong Kong sedan två år tillbaka tillhör inte vanligheterna. För att kunna kombinera karriären och privatlivet blev det Märta Langs väg till Hong Kong.

 

Fängslade av Märtas erfarenheter flikade vi in nyfikna frågor och med en lättsam stämning fortsatte förmiddagens möte. Märta berättade om sitt arbete som Marketing Director på Svenska Handelskammaren i Hong Kong, om regionens nätverkskultur och gav oss tips om platser att besöka.

 

 

Hur kan nätverkskulturen ha blivit så starkt och väletablerad här i Hong Kong?

 

Vi har hört sedan tidigare att Hong Kong är en enkel stad att leva i och att det är de oändliga möjligheterna som gör att folk stannar. Märta spekulerar i att en faktor kan vara den entreprenörsanda och kultur som finns i staden. Ett talande exempel på att allt är möjligt:

 

När svensken ser att grannen har köpt en ny bil tänker denne- ” Han har fått avdrag på skatten.”

När kinesen ser att grannen har köpt en ny bil tänker denne- ”Kan han så kan jag!”

 

Att prata om skillnaderna mellan Hong Kong och Sverige må vara uttjatat men ändå oundvikligt. Märta har fått uppfattningen av att man i Sverige mer använder sig av privata nätverk medan man här i Hong Kong använder sin business var än man är. Det kan uppfattas som ytligt men behöver inte för den skull vara opersonligt, är vår erfarenhet. Svenskar som kommer hit får lära sig, alla har varit nya här någon gång och därför tar man hand om varandra.

 

Svenska Handelskammaren är en nätverksplattform för member- to -member som främst arbetar med svenskar och svenska företag i Hong Kong för att vidareförmedla kontakter och tjänster, skapa mötestillfällen och stödja kunskapsutvecklingen för medlemmarna.

 

Tips för att lyckas men sin karriär i Hong Kong som ung:

• Arbeta hårt.
• Underhåll ditt nätverk och dina kontakter.
• Håll alltid dörren öppen.

 

När klockan närmade sig tolv hade en trött morgon förvandlats till en ny förväntansfull dag och fulla med energi och idéer tog vi hissen ner från våning 36.

 

Tack Märta för att du tog dig tid att träffa oss och delade med dig av dina upplevelser!

 

Maria och Therese

Luftföroreningarna har blåst bort, solen har kikat fram och Maria funderar på att köpa trädgårdsmöblemang till vår lilla balkong. Så i luftföroreningarnas ställe har nu staden istället invaderats av galna rugbyfans.

 

Maria på balkongen.

 

Varje år hålls Hong Kong Seven´s som är en av Asiens största idrottshändelser. Fans, främst från England och Australien kommer då för att heja på sina Rugbylag och göra staden osäker. Man klär ut sig, dricker öl och tittar på en och annan match. Hong Kong Stadium är fullsatt och hela arenan är en stor fest.

 

Polisen har spärrat av vägen utanför vår lägenhet.

 

Igår hände något märkligt. Vi satt på vårt vanliga sushiställe då en tjej i mörka kläder kommer in, hon bär blond peruk och väldigt höga skor. Alla vänder sig om efter henne då hon går rakt igenom hela restaurangen utan kontakt med någon. Det går några få minuter och in genom dörren kommer 8 vitklädda unga herrar med konstigt bagage på ryggen. De skrålar och skränar men verkade vara på väldigt bra humör. Personalen visste inte alls hur de skulle reagera på dessa pojkar utklädda till sushibitar. Skulle de kastas ut? Lika fort som de kom in genom dörren försvann de ut igen för kvällens fortsatta fest.  De var rugbysupportrar förstod vi senare. Utanför restaurangen stod ett gäng Ronald McDonalds och efter ytterligare några timmar träffade vi folk målade i blått som i filmen Avatar. Hong Kong är sannerligen alltid ett spännande och händelserikt ställe.

 

Ledsen att jag inte kunde fånga sushibitarna på bild!

 

Therese

 

Lotta beskriver det som en bra magkänsla som finns där när det bara är så rätt för både företaget och kandidaten. Då rätt person hamnar på rätt arbetsposition. En kombination av individen, företagen, personlighet, kompetens och matchmaking väcker oundvikligt vårt organisationspsykologiska intresse och vår fascination.

 

Lotta jobbar som Business Development Director på Novare Asia i Hong Kong, ett företag som har fokus på resultat och som tagit marknadsandelar under den finansiella tsunamins framfart. Tillsammans med tre andra konsulter från olika branscher i affärsvärlden arbetar hon med att rekrytera personer till ledarbefattningar.

 

Lotta har varit bosatt i Hong Kong i två omgångar och kom hit första gången år 1996 som nygift för att arbeta med ett uppdrag åt ett större svenskt företag.

 

 

Att se passionen, glimret i ögonen och höra det energiska tonfallet när Lotta talar om sitt arbete smittar av sig och vi fylls av en känsla av nyfikenhet och att allt är möjligt.

 

-          Det mest tillfredställande är att hitta rätt person!

 

Referenshantering, intervjuer, subjektiva bedömningar och kontraktskrivningar med mera är naturliga delar av processen, vilken i det hela taget tar cirka fyra veckor att genomföra. Att genomföra personlighetstestningar när man rekryterar personal uppfattar Lotta som betydligt mindre vanligt i Hong Kong än i Sverige. Det kan bero på att uppsägningstiden i Hong Kong i det flesta fall inte är längre än en månad, det kostar ingenting att avskeda en person här samt har man inga legala band till de anställda.

 

Ofta eftersökta egenskaper hos en kandidat:

• Teamplayer
• Self- going
• Multi- tasking

·

Tack Lotta för ett inspirerande möte och för att du lät oss ta del av dina värdefulla erfarenheter!

 

 

Maria och Therese

 

 

 

 

Både Eva och Ove har tidigare erfarenhet av att arbeta i Kina. Under sina första år såg de ett behov från svenska företag att få veta hur den kinesiska företagskulturen fungerar. De startade i Hong Kong år 2005.

 

Som man förstår är skillnaderna mellan Sverige och Kina många både gällande kultur och hur man kommunicerar. En del verksamheter börjar förberedelserna inför inträdet på den nya marknaden redan på hemmaplan men det räcker ofta inte när de väl ska etablera sig i Kina. Det är ingen kunskap man kan läsa sig till utan man måste komma hit för att förstå och lära berättar Eva och Ove. Att utveckla denna förståelse tar tid. Företag som kommer till Kina vet kanske inte att de kan behöva hjälp eller vilken typ av hjälp de skulle kunna dra nytta av.

 

 

Ove berättar att man i Kina värderar ålder och akademiska titlar högt samt att det kan upplevas som främmande att arbeta tillsammans med konsulter. Storlek är också en betydande faktor. Svenska företag som kommer hit är ofta små verksamheter i förhållande till de kinesiska företagen, trots att de är stora i Sverige.

 

Det är viktigt att mäta sin framgång. Det är framförallt hårda värden som gäller här. När svenska företag kommer till Kina måste de samtidigt jobba med anpassningen och förståelsen för det kinesiska systemet tillsammans med svenskarna som är på plats. Att satsa resurser på personalen är en viktig faktor för företaget att utvecklas på lång sikt.

 

Tips för företag som flyttar till Kina:

• Sök hjälp
• Åk till Kina för att förstå och lära
• Ha tillgång till stort kapital- både tid och pengar.

 

Tack Eva och Ove för att ni delar med er av era erfarenheter!

 

Det bör också nämnas att Eva Henriksson och Maria Henriksson inte är släkt.

 

Maria och Therese

 

 

En helt vanlig lördagseftermiddag i Causeway bay, Hong Kong. Det är helt omöjligt att ha bråttom.

 

 

Ni vet den klassiska utslagsfrågan på tipsrundan där man ska uppskatta hur många nötter som finns i en burk eller antal ärtor i en skål och där den som kommer närmast rätt antal vinner. Visste ni också att om man skulle lagt ihop alla tävlandes svar så skulle de vara större chans att gruppen som helhet skulle kommit närmare rätt svar än någon av de enskilt tävlande.

Detta har undersökts av professorn Michael Mauboussin som ville testa huruvida en grupps sammanlagda estimering av hur många jelly beans som fanns i en burk var högre än varje enskild individs uppskattning.

Hur många ser du?

 

2007 lät han sina 73 studenter på Columbia Business School uppskatta hur många jelly beans en burk innehöll. Det rätta svaret var 1116 och gissningarna varierade från 250 till 4100. Studenterna var individuellt väldigt dåliga på att uppskatta antalet, medelfelet var nämligen 700.

 

Det häftiga med detta test var att trots att studenterna gissade så fel gissade gruppen otroligt nog rätt. Medeltalet för hela gruppen var i själva verket 1151 stycken, alltså bara 3 procent från rätt svar. Bara två personer av de 73 studenterna hade ett bättre resultat än gruppen.

 

Låter det osannolikt tycker du? Experimentet har testats flera gånger med liknande resultat.  Vill du läsa mer om hur detta egentligen går till läs James Surowieckis bok The Wisdom of Crowds- Why the Many Are Smarter Than the Few.

Therese

Denna onsdagsmorgon började i sedvanlig ordning med en soya cappuchino. I något mindre ”sedvanlig ordning” slutade det med att jag ägnade hela förmiddagen åt att förkovra mig i en artikel från forskningens förtrollade värld.

 

Studien handlade om hur arbete med personalresurser, här även kallat HR (Human Resources) eller HPWS (High- Performance Work Systems), kan påverka serviceorganisationers prestation.

 

 

The billion dollar question för alla företagsledare!

 

 

För att förtydliga bör det sägas att arbete med personalresurser exempelvis kan innefatta att man lägger resurser på utförliga rekryterings- och urvalsprocesser, stimulerande kompensation för arbete, performance management systems, utbildning samt de anställdas möjligheter att bidra. Det är alltså arbete som syftar till att främja den anställdes förmågor, motivation och möjlighet att påverka.

 

Sammanfattningsvis kan man säga att resultatet av studien visar att arbete med personalresurser kan främja både ett klimat av omtänksamhet för kunder, som för anställda, vilket kan gynna anställdas deltagande i samarbete med kunder och anställda. Service performance och helping behaviour är essentiella faktorer för att nå yttersta marknadsprestationer såsom säljökning, lönsamhet och marknadsandelar.

 

Praktisk innebörd:

 

· Att bygga goda relationer med de anställda och med kunderna via personalresursarbete verkar öka organisationens förmåga att prestera.

 

· Att arbeta med personalresurserna kan främja ett klimat av omtänksamhet för kunderna, vilket främjar goda prestationer inom service.

 

· Att arbeta med personalresurserna kan främja ett klimat av omtänksamhet för de anställda som motiverar till hjälpbeteende mellan medarbetare.

 

För den som är sugen på att läsa mer är artikeln jag läste:

Chuang, C.H., & Liao, H. (2010). Strategic Human Resource Management in Service Context: Taking Care of Business by Taking Care of Employees and Customers. Personnel Psychology, 63, 153-196

 

Maria

Vi kommer från och med nu att skriva under med våra namn. Allt för att göra det tydigare för er.

Har ni fler bra synpunkter om vår blogg eller förslag på vad ni vill läsa om är ni väldigt välkomna att skriva en kommentar till oss eller maila oss på [email protected].

 

Att starta ett företag har minst sagt visat sig vara en upplevelse. Att sväva mellan total upprymmelse och hotande missmod. Samtidigt som vi skall ordna allt praktiskt såsom hemsidebyggeri, bokföring, pappersarbete och mail-listor, skall man agera en multi-taskande expert inom allt från ekonomi, psykologi, sälj, marknadsföring, IT-teknik, business och inte att förglömma det egna huvudämnet- organisationspsykologi!

 

 

Varför skulle man då välja att driva eget istället för att ta en anställning?

 

En vis själ sa något som lät ungefär såhär:

 

Att vara självanställd är som att vara pianolärare, man lär ut sin expertis, drar in pengar för det och går i pension när man känner för det. Att vara entreprenör däremot, då ska man skapa en verksamhet, som utvecklas till något vinstdrivande som kan expandera och bli totalt oberoende av grundarens mikro-management. Verksamheten skall överleva på egen hand med hjälp av de medarbetare man anställer och den struktur som byggs upp. Pianot och eleven kan aldrig bli oberoende av läraren, men en verksamhet är menad att leva vidare.

 

 

Att få höra detta från en annan företagare påminde mig om vad jag drivs av,

 

 

Jag slussas ibland runt i denna stora stad, ibland helt oförstående om vad som händer. Andra människor har koll på vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Läraren ger en läxor som ska genomföras på ett visst sätt och att tänka utanför boxen är omöjligt. Är inte resultatet vad han har förväntat sig är läxan genomförd fel. Det kan ibland vara ganska skönt att inte behöva bry sig speciellt mycket och veta att det alltid finns någon som tar hand om mig. Men oftast tycker jag det är frustrerande att inte få göra på mitt sätt, att inte få tänka galna idéer eller att bestämma själv när och hur jag vill göra saker. Jag vet att detta görs av välvilja men det blir påfrestande.

Glassmeny, jag pekade och fick god chokladglass med mango.

 

 

På spa i Shenzhen i Kina får man i princip inte själv bestämma vilken handkräm man ska använda sig av eller ta på för lite tandkräm på borsten. Snabbt som tusan kommer en liten vänlig kinesiska fram till en och visar exakt hur det ska gå till. Man hinner inte ta många steg i fel riktning innan någon drar iväg en på rätt kurs igen. Det är skönt och oerhört bekvämt att aldrig kunna gå fel. Men jag vill gå fel ibland! Jag vill finna nya vägar till oupptäckta smultronställen. Med en känsla av att det var min egen bedrift.

 

Maria färdas i rätt riktning i tunnelbanan?

 

 

Att inte veta är att inte behöva ta ansvar.  Det är lätt att bli passiv när andra har koll och vet bäst. Det är genom ansvaret man finner vägen att gå och som gör att vi kämpar och ger det lilla extra.

 

 

 

Hur kan man få en verksamhet att expandera?

 

 

 

 

 

Tre tänkvärda tips jag fick av en affärsutvecklare när jag ställde denna enkla fråga häromkvällen var:

 

 

 

 

 

Enkelt sagt, en utmaning att genomföra!

 

En tripp till ett av Macaos casino fick mig att se fenomenet leveraging på att tydligt sätt. Leveraging har förmågan att göra ett företags kassaflödet jämnare, verksamheten stabilare och utvecklingen säkrare genom att företaget sysslar med olika tjänster och produkter som på något sätt ändå hänger ihop.

 

 

När jag promenerade tvärs igenom salen med alla spelbord, pokerskyltar och spelmaskiner i casinohallen på första plan mot mitt hotellrum på femtonde våningen kunde jag inte annat än bli förundrad. Inte bara över hur många människor som spelar bort så ofantligt mycket pengar, inte heller blev jag enbart förundrad över hur man ekonomiskt kan driva en sådan verksamhet, utan det som förundrade mig mest var hur mitt hotellrum i denna överdådiga lyx kunde vara så oförskämt billigt?! Inte kan det vara meningen att en student från Lund ska bo i sådan extravagans i Macao?!

 

 

Förklaringen visade sig mycket enkel. Jag var inte en storspelare vid spelborden, satsade inte en enda macaoisk patacas. Däremot både åt och drack jag gott in restaurangerna, handlade kläder och accessoarer i butikerna och gick på föreställningen i underhållningssalen. Så visst spenderade jag pengar där, men inte på casinots spelbord, vilket kan ses som dess främsta inkomstkälla, utan på alla dess varor och tjänster runt omkring i verksamheten. Dessa tjänster är till för att locka fler kategorier av människor, som kan spendera mer pengar. Istället för att mannen i familjen åker ensam för att spela tar han med sig hela familjen eftersom det finns nöjen åt alla. De många spelar som satt nere i det rökiga rummet och förlorade stort tackar jag för att jag fick leva i lyx en dag.

 

 

Jag anar att jag kan se ett exempel på ”leveraging effect”.

 

Svaret är kinesisk nyårskaka. Denna söta och gummiaktiga riskaka skall stekas och serveras varm. Som ni ser åt vi den kall direkt från affären lyckligt ovetande om vårt misstag. Den smakade hälsosamt och påminner lite om hårt, stabilt gelatingodis.

 

 

När du inte vet hur du ska prioritera kan denna figur kanske vara till hjälp. Oftast tenderar vi att glömma bort hur enkelt det egentligen kan vara att bestämma vad vi ska genomföra först. Välj det som är både viktigt och brådskande först för att lämna det som varken är viktigt eller brådskande till sist.

 

Mitt i två timmars genomgång av webbsidor och marknadsföringsmaterial för det kommande företaget tar vår mentor en minuts sedvanlig paus.

 

Under denna minut halkar han in på ett sidospår där han berättar om sin erfarenhet av att arbeta för olika typer av ledare. Allt från ”micro-management”, där den överordnande vakar över allt som arbetaren gör, till den mer traditionelle och konservative samt slutligen också den, såsom jag uppfattade som en mer demokratiske överordnade, som höll många karismatiska tal men där det i slutet av dagen inte var mycket uppfyllt. Alla verkade fungera, men man kan undra om de verkligen håller i längden.

 

Vad jag har lärt mig om ledarskap som är användbart för mig, är skillnaden mellan en ”chef” och en ”ledare”. En chef är den som säger till en vad man ska göra, en ledare är den som utan behov av order leder en dit.

 

Att omge sig med ”rätt” människor, dem man känner att man vill fortsätta att arbeta tillsammans med och de människor som skulle upplevas som en förlust att förlora tror jag är en värdefull strategi. Därefter tycks det mesta vara möjligt.

 

Ledarskap kan alltså se ut på många sätt, upplevas väldigt olika och därmed hamna i olika kategorier. Teorierna om ämnet tar likaså perspektiv och utgångspunkter från olika håll till exempel från personlighet, beteende och kontext.

 

I Hong Kongs hamn

 

Kinesisk tradition, men vad är det? Gissa!

En dubbel espresso macchiato, ackompanjerat med en modernt utformad skinnfåtölj bakom ett panoramafönster, ger en äkta storstadskänsla. Vi befinner oss denna eftermiddag i en av Hong Kongs kommersiella byggnader med utsikt över de indiska skräddarna på gatan, blinkande neonskyltar, shoppande hemmafruar och kostymklädda män.

 

Att titta ut genom det vida fönstret är en mäktig känsla. Det ger en känsla av absolut kontroll. En känsla av att se allt som sker nere på gatan, hur många som går där, hur snabbt de går och vart de är på väg. Jag tittar in i shoppingcentret på motsatta sidan av gatan och dess butiker, hur många kunder där är, vem personalen pratar med och hur många shoppingpåsar som faktiskt kommer ut ur de olika ställena. Blicken glider från den ena affären till den andra och sneglar sedan vidare mot shoppingcentret i nästa kvarter.

 

Samtidigt infinner sig en känsla av total maktlöshet. Här sitter jag bakom en fönsterruta tittar på vad som händer men har inga möjligheter att påverka det jag ser. Tankar och funderingar väcks, som jag får en omedelbar känsla av att vilja fråga människorna om eller förmedla till dem. Det skulle kunna vara till deras hjälp. Men bakom detta fönster har jag ingen som helst möjlighet att få kontakt med dem, ingen pratstund, uppmärksamhet eller ens den minsta ögonkontakt. Då spelar det liten roll om jag sitter bakom rutan med en känsla av möjligheter och vilja att hjälpa. Känslan av kontroll blir istället en känsla av vanmakt.

 

Min chans att påverka blir genom att gå ner till markplan för att lyssna på dem jag träffar och samtidigt förmedla vad jag sett och tänkt. På markplan får jag ett nytt perspektiv och kommer då att se och förstå helt andra saker än vad jag såg från fönstret.

 

Populära termer som helhetsperpektiv och att arbeta på olika nivåer blev för mig nu meningsfulla och konkreta. Det finns så mycket man kan göra och så många olika sätt att göra det på om man väl väljer att ta sig an det. Kompetens och resurser finns på plats, man måste våga se och lyssna till den för att låta den komma till sin rätta.

I taxin i Kina på väg hem till Hong Kong.

 

Jag ber chauffören att köra oss till hamnen så att vi kan ta en båt tillbaka till Hong Kong. Taxichauffören säger ja. Vet du var den är, undrar vi? Chauffören säger ja igen men ser ytterst förvirrad ut. Ska han köra höger eller vänster i korsningen? Vi fortsätter förklara att vi vill ta en båt, till Hong Kong. ”Till HONG KONG!” Vi pratar högre, för om vi gör det kanske han förstår vår engelska bättre, väldigt ologiskt men det känns bättre. ”En båt, en båt som går på havet”. Jag visar vågor med handen. Maria tar simtag i taxin för att han ska förstå. Ingenting hjälper. Han säger ja och fortsätter köra. Vi ger upp för ett tag och undrar hur detta ska gå. Jag hittar ett visitkort med ordet ”Hong Kong” och visar det. Inte heller det hjälper då mannen varken kan tala eller läsa engelska. Maria tar större simtag i bilen och vi brister ut i skratt. Detta är hopplöst, tills  vi hör mannen  skrika ”aha, Hong Kong!” "Yes, yes" ropar vi och alla i bilen skiner upp. Vi kommer komma hem, chauffören kan återgå till att köra kineser och en känsla av samförstånd infinner sig i bilen.

 

 

Var är havet?

 

Några timmar innan denna händelse skulle vi beställa in frukost från en meny på kinesiska. Ingen av resturangens personal förstod våra frågor om de olika maträtterna. Vi valde Meny C då bilderna visade färgglada tallrikar med något som liknade kyckling. Första rätten som kom in var kycklingskinn med chili. Vi smakade men kom fram till att vi hellre ville vänta på nästa rätt. Skinn till frukost kändes lite magstarkt. Nästa rätt dukades fram och den var riktigt god. Även rätten efter mättade vår hunger. När vi gick från restaurangen insåg vi att vi var de enda gästerna som bara hade huvudrätter och inget ris.

Det går att prata olika språk men allt tar så mycket längre tid, det blir missförstånd och ibland känns det otroligt hopplöst. Om vi bara hade försökt lära oss lite mer om den kinesiska kulturen och lärt oss några kinesiska tecken och ord hade vi kunnat underlätta dessa små samtal. Precis som jag tror att om vi försöker tala samma språk inom organisationer och om vi försöker förstå och lyssna på varandra kan vi underlätta och förhindra så många missförstånd. Genom att tala samma språk och underlätta förståelsen för varandra kan företaget bli mer effektivt och minska onödiga misstag. Det går att kommunicera med olika språk, det är inte effektivt men efter ett tag förstår man varandra. Vi kom fram till Hong Kong och vi blev mätta till slut. Resan tog bara lite längre tid. Hur lång tid får resan ta? Hur mycket tid har du och ditt företag?