Anställning, personlighetsteori och hjärngympa
Nätaffärstidningen e24.se listade tidigare i veckan de 10 mest eftertraktade egenskaperna som eftersökes vid nyanställning. Resultaten kommer från intervjuer med 1800 personer i chefsposition i Sverige och listan presenterades som följer:
1. Ansvarstagande
2. Positiv
3. Flexibel
4. Initiativtagande
5. Lojal
6. Självständig
7. Stresstålig
8. Ambitiös
9. Strukturerad
10. Bra självförtroende
Mina tankar drogs till personlighetspsykologins Femfaktormodell, även kallad OCEAN, och dess fem urskiljbara universella personlighetsdrag:
§ Openess (öppenhet)
§ Consciousness (målmedvetenhet)
§ Extraversion (extraversion)
§ Agreeableness (vänlighet, sällskaplighet)
§ Neuroticism (emotionell instabilitet)
Som en liten hjärngympaövning sådär på kvällsskvisten samt av ren nyfikenhet och började jag kombinera dessa två listor och kom fram till något som ser ut ungefär såhär:
- Openess- flexibel
- Consciousness- ansvarstagande, lojal, självständig, strukturerad, ambitiös
- Extroversion- positive, initiativtagande, bra självförtroende
- Agreeableness-
- Neuroticism- stresskänslighet (det vill säga motsatsen till stresstålighet som är nämnd ovan)
Från denna spontana sammansättning av egenskaper och personlighetsdrag, som bör anmärkas inte är särskilt vetenskaplig, skulle man kunna se det som att målmedvetenhet/ samvetsgrannhet och extroversion är de mest attraktiva personlighetsdragen vid nyanställningar. Vad tror ni?
För er som vill fundera mer kring ämnet och komma med egna tankar rekommenderar jag att läsa hela artikeln från e24.se http://www.e24.se/kvinna/karriar/sa-ska-du-vara-for-att-fa-jobbet_2125075.e24
Maria
Den snälla och söta möter den smarta och starka
Maria är en varm person, mer intresserad av Buddha och andra religioner. Hon är altruistisk, öm och mjuk och antagligen är hennes blivande man liksom hon också sistfödd i syskonskaran.
Therese är smart, har högt IQ och större sannolikhet att kunna underhålla sina familjerelationer. Hon är konkurrensinriktad, mindre benägen att lita på folk och kommer antagligen att rösta mer konventionellt i nästa val.
Dessa slutsatser dras utifrån att Maria är lillasyster och Therese är först i syskonskaran.
Maria är sur på artikeln eftersom den ägnar minst intresse för det yngsta barnet trots att allt som står om denna syskongrupp är positivt!? Hon tror det är för att alla tycker att dem bara är så söta och snälla, inte intressanta. Hon anser också att författaren till artikeln måste vara först i syskonskalan. Lite roligt tycker jag.
Therese
DuoWise har träffat Dr. Anne Hilty
Under en av våra kaffepauser på ett café i Central la vi märke till en liten flyer som hängde på en anslagstavla. Det lilla bladet beskrev hur Dr. Anne Hilthy jobbar med Integrativ psykologi, där hon kombinerar västerländsk terapi med österländska influenser så som t.ex. akupunktur och mindfulness. (Det var första gången vi såg en psykolog sälja sina tjänster på en anslagstavla). Så vi bestämde oss för att skicka ett mail och fråga om hon ville berätta mer för oss om sitt arbete som terapeut här.
Det första hon berättar är att Hong Kong kan vara lite wild, wild, east ibland. Här finns inga klara statliga regler eller stadgar för hur och vem som kan bedriva terapi eller hur den skall bedrivas, vilket gör det svårt för den som söker en terapeut. Dock finns det några olika föreningar för psykologer som reglerar verksamheten. Medlemskap i dessa är dock inte något måste. Psykologprofessionen har funnits i ca 30 år här i Hong Kong och är alltså väldigt nytt. Hon tror att den kinesiska medicinen, där man ser hela människan, hade liknande funktion som västvärldens psykoterapi.
Anne berättar att coachning är väldigt populärt här. Det fungerar ihop med mentaliteten här. Allt ska gå snabbt och är väldigt resultatinriktat. Inte heller för detta krävs någon utbildning eller erfarenhet. Många är väldigt duktiga på det dem gör men vissa coacher bedriver terapi och det är inte alltid de klarar av att ta hand om de problem som kan komma upp till ytan under sessionerna. Vi får även uppfattningen av att terapin är mer resultatinriktad här än hemma när Anne berättar att hon bedriver korttidsterapi och anser att om patienten bör blir bättre på 3-6 sessioner . Hon tycker inte att det ska ta mer än mellan 10-20 sessioner för att man ska se bra framsteg.
Det inte är så stora skillnader mellan andel kvinnor och män som besöker henne för terapi. De vanligaste problem som många västerlänningar möter när de kommer hit, ensamma eller med sina familjer, är alkoholberoende, depression, stressproblematik samt äktenskapsproblem. Många människor saknar socialt stöd och känner sig väldigt ensamma i en stor ny stad långt bort, när hela ens sociala nätverk av trygghet finns i hemlandet. Hon beskriver att många träffar mycket människor och många bekanta men att den nära kontakten med riktiga vänner saknas. Kanske blir behovet av en terapeut större då, funderar hon. Samtidigt brottas många med den allmänna samhälliga föreställningen att man måste vara sjuk för att gå i terapi, något vi tycker oss känna igen från Sverige. Hon berättar även att hon kan se en tendens där västvärlden har influerat Asien. Kina och andra delar av Asien drabbats av västerländska sjukdomar så som anorexi, som inte fanns i denna del av världen för bara några tiotals år sedan.
Anne berättar att hon har bott flera år i Sydkorea, ett land som hon verkligen rekommenderar att man ska resa till om man vill ha riktig asiatisk kultur. Hong Kong gillar hon också väldigt mycket och än en gång har vi träffat en person som aldrig vill flytta tillbaka hem. Anne är uppvuxen i en annan stor stad, New York men har alltid varit fascinerad av asiatisk kultur och bestämde sig tidigt för att ta steget att flytta hit. Ett val hon inte ångrat.
Tack Anne för att du lät oss få en inblick i hur man kan arbeta som psykolog i Hong Kong!
Vill du veta mer, besök henne HÄR.
Therese och Maria
Självmotivation
Formel till motivation.
För den som vill ha något handfast att hålla i när vårsolen lockar med lov om flykt, prokrastination och grundantagande:
Vrooms formel för motivation: Motivation = Valance × Expectancy(Instrumentality)
Denna formel kan användas för att förklara hur individens motivation fungerar i arbetssammanhang.
Alla behöver vi en morot ibland.
Ett egetsnickrat exempel som jag kom på efter att ha gått igenom gamla tentaanteckningar från förra våren :
Jag hade blivit väldigt glad av att kunna starta upp ett företag (valens), samtidigt så tror jag starkt på att jag skulle vara kapabel samt ha resurserna för att göra detta (expectancy) och dessutom så är jag övertygad om att ifall jag lägger ner allt detta arbete på att starta upp företaget så kommer det faktiskt också att ske (instrumentality).
Resultatet av detta är att jag är väldigt motiverad till att starta upp ett företag! Enkelt, eller hur?
Maria
Kort om motivation
Kort om stress
Hört talas om jelly-bean-in-the-jar experimentet?
Detta har undersökts av professorn Michael Mauboussin som ville testa huruvida en grupps sammanlagda estimering av hur många jelly beans som fanns i en burk var högre än varje enskild individs uppskattning.
Hur många ser du?
2007 lät han sina 73 studenter på Columbia Business School uppskatta hur många jelly beans en burk innehöll. Det rätta svaret var 1116 och gissningarna varierade från 250 till 4100. Studenterna var individuellt väldigt dåliga på att uppskatta antalet, medelfelet var nämligen 700.
Det häftiga med detta test var att trots att studenterna gissade så fel gissade gruppen otroligt nog rätt. Medeltalet för hela gruppen var i själva verket 1151 stycken, alltså bara 3 procent från rätt svar. Bara två personer av de 73 studenterna hade ett bättre resultat än gruppen.
Låter det osannolikt tycker du? Experimentet har testats flera gånger med liknande resultat. Vill du läsa mer om hur detta egentligen går till läs James Surowieckis bok The Wisdom of Crowds- Why the Many Are Smarter Than the Few.
Therese
Hur kan organisationen prestera bättre?
Denna onsdagsmorgon började i sedvanlig ordning med en soya cappuchino. I något mindre ”sedvanlig ordning” slutade det med att jag ägnade hela förmiddagen åt att förkovra mig i en artikel från forskningens förtrollade värld.
Studien handlade om hur arbete med personalresurser, här även kallat HR (Human Resources) eller HPWS (High- Performance Work Systems), kan påverka serviceorganisationers prestation.
The billion dollar question för alla företagsledare!
För att förtydliga bör det sägas att arbete med personalresurser exempelvis kan innefatta att man lägger resurser på utförliga rekryterings- och urvalsprocesser, stimulerande kompensation för arbete, performance management systems, utbildning samt de anställdas möjligheter att bidra. Det är alltså arbete som syftar till att främja den anställdes förmågor, motivation och möjlighet att påverka.
Sammanfattningsvis kan man säga att resultatet av studien visar att arbete med personalresurser kan främja både ett klimat av omtänksamhet för kunder, som för anställda, vilket kan gynna anställdas deltagande i samarbete med kunder och anställda. Service performance och helping behaviour är essentiella faktorer för att nå yttersta marknadsprestationer såsom säljökning, lönsamhet och marknadsandelar.
Praktisk innebörd:
· Att bygga goda relationer med de anställda och med kunderna via personalresursarbete verkar öka organisationens förmåga att prestera.
· Att arbeta med personalresurserna kan främja ett klimat av omtänksamhet för kunderna, vilket främjar goda prestationer inom service.
· Att arbeta med personalresurserna kan främja ett klimat av omtänksamhet för de anställda som motiverar till hjälpbeteende mellan medarbetare.
För den som är sugen på att läsa mer är artikeln jag läste:
Chuang, C.H., & Liao, H. (2010). Strategic Human Resource Management in Service Context: Taking Care of Business by Taking Care of Employees and Customers. Personnel Psychology, 63, 153-196
Maria
Att inte veta är att inte behöva ta ansvar.
Glassmeny, jag pekade och fick god chokladglass med mango.
På spa i Shenzhen i Kina får man i princip inte själv bestämma vilken handkräm man ska använda sig av eller ta på för lite tandkräm på borsten. Snabbt som tusan kommer en liten vänlig kinesiska fram till en och visar exakt hur det ska gå till. Man hinner inte ta många steg i fel riktning innan någon drar iväg en på rätt kurs igen. Det är skönt och oerhört bekvämt att aldrig kunna gå fel. Men jag vill gå fel ibland! Jag vill finna nya vägar till oupptäckta smultronställen. Med en känsla av att det var min egen bedrift.
Maria färdas i rätt riktning i tunnelbanan?
Att inte veta är att inte behöva ta ansvar. Det är lätt att bli passiv när andra har koll och vet bäst. Det är genom ansvaret man finner vägen att gå och som gör att vi kämpar och ger det lilla extra.
Hur ska jag prioritera?
När du inte vet hur du ska prioritera kan denna figur kanske vara till hjälp. Oftast tenderar vi att glömma bort hur enkelt det egentligen kan vara att bestämma vad vi ska genomföra först. Välj det som är både viktigt och brådskande först för att lämna det som varken är viktigt eller brådskande till sist.