DUO i Hong Kong

Jag slussas ibland runt i denna stora stad, ibland helt oförstående om vad som händer. Andra människor har koll på vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Läraren ger en läxor som ska genomföras på ett visst sätt och att tänka utanför boxen är omöjligt. Är inte resultatet vad han har förväntat sig är läxan genomförd fel. Det kan ibland vara ganska skönt att inte behöva bry sig speciellt mycket och veta att det alltid finns någon som tar hand om mig. Men oftast tycker jag det är frustrerande att inte få göra på mitt sätt, att inte få tänka galna idéer eller att bestämma själv när och hur jag vill göra saker. Jag vet att detta görs av välvilja men det blir påfrestande.

Glassmeny, jag pekade och fick god chokladglass med mango.

 

 

På spa i Shenzhen i Kina får man i princip inte själv bestämma vilken handkräm man ska använda sig av eller ta på för lite tandkräm på borsten. Snabbt som tusan kommer en liten vänlig kinesiska fram till en och visar exakt hur det ska gå till. Man hinner inte ta många steg i fel riktning innan någon drar iväg en på rätt kurs igen. Det är skönt och oerhört bekvämt att aldrig kunna gå fel. Men jag vill gå fel ibland! Jag vill finna nya vägar till oupptäckta smultronställen. Med en känsla av att det var min egen bedrift.

 

Maria färdas i rätt riktning i tunnelbanan?

 

 

Att inte veta är att inte behöva ta ansvar.  Det är lätt att bli passiv när andra har koll och vet bäst. Det är genom ansvaret man finner vägen att gå och som gör att vi kämpar och ger det lilla extra.