DUO i Hong Kong

Vad står det på skylten? Personen med rätt svar vinner en kaffe...

Therese

Det är strålande sol och 23 grader och folk går med paraplyer, jag hade haft mer förståelse för det om det varit igår för då spöregnade det. Men idag är det, i alla fall för mig, riktigt härligt väder med andra ord speciellt som det även är låg luftfuktighet. Så varför paraplyer idag? Jo för att här är folk livrädda för att få färg. Man vill vara vit till varje pris, vilket är tydligt när man ska köpa någon form av hudvårdsprodukt. Det är svårt att hitta något utan whiteningeffekt. Det är lite oklart för mig vad det egentligen är men jag tror det är någon typ av blekmedel.  Använder man det för mycket kan man få riktiga pigmentförändringar.

Det absurda tycker jag är att hemma i Sverige går man till extremen på andra hållet. Där vill man vara så brun som möjligt och tar noga vara på varje liten möjlighet till att få färg. Vi lägger oss i solarium eller använder brun-utan-sol och ingen blir någonsin helt nöjd. Vi har helt olika ideal  men verkar vara lika upptagna med att uppnå dem.

Therese

Så nu bär det av till Bali för lite sol, bad och skön semester. Vi hoppas att vi kommer kunna uppdatera er på vad som händer där. Några inlägg om Hong Kong kommer dock magiskt att publiceras på bloggen då vi är borta.

Therese

I helgen som gick letade vi lägenhet i Kina då sommaren är tänkt att spenderas i staden Shenzhen. Tim, som skall hjälpa oss att finna denna lägenhet, har verkligen förstått det här med att ta hand om sina kunder, förstå deras behov och göra allt för att få kunden nöjd. Han var en prefekt värd under lördagen då han visade oss flera lägenheter, insisterade på att få köpa vatten till oss i värmen, visade oss restauranger i området och var noga med att påpeka var tunnelbana och busstation fanns.

Men den bästa servicen han gav var när han uppmuntrade oss att alltid ringa honom om vi behöver något. De gånger vi tar taxi kan vi numera bara slå en pling till Tim och lämna över luren till chauffören som då får vägbeskrivningen. Denna service, denna ovärderliga service kommer vi ha tillgång till hela sommaren trots att det inte är något vi egentligen betalar för. Det är bara något som Tim tycker att han kan ge oss och alla andra av sina klienter som har behovet. Rätt fantastiskt egentligen och ett väldigt bra sätt att få oss att stanna kvar och anlita hans tjänster.

Therese

De gröna jadestenarna är fortfarande väldigt populära här och man ser dem i alla möjliga former och nyanser.

Therese

-          Vi har bara snygga män hos oss!

En mening som nog kan dra varje ung kvinnas, som har vistas i Hong Kong en längre tid, uppmärksamhet. Att möta Madeleine Onne, chef för Hong Kong Ballet är uppfriskande, underhållande och för en drygt timme får vi ta del av en värld som jag aldrig varit i kontakt med tidigare, inte ens från en publikplats.

Baletten förstår vi är en tuff värld med extremt hårt arbete. Det krävs en livstid av disciplinerad träning för att ha en chans att bli en duktig ballerina, vilket också gör att det samlas en viss typ av människor.

-          Balettbarn är inga vanliga barn. Man måste verkligen tro på sig själv.

Mentaliteten förstår vi präglar hela organisationen och det är oberoende av på vilket balett i världen man än befinner sig på även om kulturella skillnader visst finns. Att vara balettchef i Hong Kong, som enbart är en 30 år gammal balett, innebär för Madeleine att hon både bestämmer och köper in kommande uppsättningar och tar beslut om balettens strategiska utveckling som för närvarande mest innefattar utvecklingen av ett kulturcenter på den västra sidan av Kowloon, fastlandsdelen av Hong Kong. Hon ansvarar även för budgeten och ekonomin, tränar ballerinorna och mycket mera.

Madeleine har arbetat i Hong Kong i över ett år nu och vi får ett intryck av att hon stormtrivs. Hon arbetar långa dagar men känner ändå att hon har mer tid för familjen här i Hong Kong än vad hon hade i Sverige.

När Madeleine födde sitt andra barn i Sverige tog hon helgen ledigt och var tillbaka på Stockholms Operan igen tillsammans med sin bebis måndagen därpå. Det uppskattades inte av alla i Sverige medan man i Hong Kong ser det mer som självklart. Att vara nybliven mamma och vilja jobba samtidigt passade inte in i den svenska modellen och Madeleine uttrycker en förundran över att man kan bli socialt ”bestraffad” för att vilja arbeta, även om kvinnan själv anser att det var bäst för henne och hennes bebis. Den svenska tanken att kvinnan ska kunna sköta sitt jobb, som i Madeleines fall innebar att arbeta upp till 70 timmar per vecka, ta hand om hushållet, familjen och dessutom sig själv är inte rimlig. Här i Hong Kong har familjen nu en filippinsk hemhjälp som hjälper till med hushållet så Madeleine får tid med familjen. Madeleine berättar att hon till sommaren i Sverige har blivit inbjuden till att hålla ett tal om balans i livet, vilket hon själv inte anser sig vara expert på, men redan nu inser hon att hennes syn nog kommer nog reta upp många.

Hårt arbete präglar miljön på en balett och samtidigt visar Madeleine oss en sida av både påhittighet och mod. Att få en kulturell verksamhet ekonomiskt lönsam är det få ställen i världen som lyckas med. Atmosfären kan vara konventionell att arbeta i där nytänkande kring marknadsföring ofta möts med skepsism. Madeleine berättar för oss när Pippi Långstrump var en av uppsättningarna på Stockholms Opera. Föreställningen kördes för att locka barn till kulturella upplevelser. Madeleine byggde då inte bara upp en enorm rutschkana inne i Stockholms Operan utan hon beslutade även att sätta upp två gigantiska orangea flätor på byggnaden.

Det resulterade i mycket publicitet i tidningarna, barnen älskade det och showen var slutsåld varje kväll. När flätorna till slut togs ned hade till och med kungen uttryckt att det var lite synd då han börjat vänja sig vid att se dem på operataket. En ny tanke som spirar för baletten i Hong Kong är att ha singelkvällar för att locka den svåraste gruppen till baletten, ålderskategorin 25-40, med mingel och trevligt sällskap.

Förutom den långsiktiga planeringen av skapandet av kulturcentret i Kowloon arbetar Madeleine nu med Brilliant Steps som är nästa stora föreställning på Baletten i Hong Kong, vilken kommer visas mellan 21-23 Maj.

En avslutande anekdot Madeleine delade med sig till oss vid ett annat tillfälle är att hon har varit på en audition för Mikhail Baryshnikov, en av de främsta inom balettvärlden. För mig är han mer känd som skådespelaren till Alexandre Petrovsky, Carrie Bradshaws ryske date i Sex and the City.

Tack Madeleine, det var så roligt att få träffa dig!

Maria och Therese

Söndag i Hong Kong innebär för mig en skön, avslappnad promenad genom staden från vårt hem i Causeway bay till Central, en promenad som tar några timmar beroende på vilken väg och i hur många affärer du stannar till i. För Hong Kongs domestic helpers innebär söndagen ledighet och picknick med vännerna. Det ser lite ut som stadsparken i Lund på Valborg men utan alkoholen och utan de manliga deltagarna. Alla sitter i olika gäng och pratar, spelar kort, fikar, målar naglarna, läser chicklit eller dansar till den senaste radiohiten. Detta är den enda lediga tiden i veckan så det är viktigt att alla är med och umgås. Därför är stadens alla parker, trottoarer, tunnelundergångar, vägbroar och alla andra sittmöjliga ställen fulla av indonesier och filippinier. Att sitta inne på café är för dyrt.

Precis som på Valborg så kommer det en tid under dagen då du behöver uppsöka ett visst rum. Alla som har spenderat en hel dag i stadsparken vet att detta är ett problem då de alltid är upptagna eller ickeexisterande. I Hong Kong låser man toaletterna på söndagarna. Enbart några public restrooms är öppna och så klart är det en förfärligt lång kö till dessa. Alla shoppingcenter är öppna men inte deras toaletter.

Jag funderar på om detta inte är en liten tyst form av diskriminering. Det går ju aldrig att bevisa att söndagarnas låsta toaletter och alla domestic helpers ledighet hänger ihop. De som bestämmer över shoppingmallen kan alltid hävda att det är mindre folk som shoppar dessa dagar vilket säkert är sant men behöver man verkligen låsa dörrarna till alla toaletter? Jag tror tyvärr att det finns andra anledningar bakom och att det kanske är ett ytterligare bevis på hur illa dessa maids ibland behandlas av vår stad.

Man sitter verkligen överallt, här under taket vid banken HSBC i centrala Hong Kong.

Therese

Maria är en varm person, mer intresserad av Buddha och andra religioner. Hon är altruistisk, öm och mjuk och antagligen är hennes blivande man liksom hon också sistfödd i syskonskaran.

Therese är smart, har högt IQ och större sannolikhet att kunna underhålla sina familjerelationer. Hon är konkurrensinriktad, mindre benägen att lita på folk och kommer antagligen att rösta mer konventionellt i nästa val.

Dessa slutsatser dras utifrån att Maria är lillasyster och Therese är först i syskonskaran.

Maria är sur på artikeln eftersom den ägnar minst intresse för det yngsta barnet trots att allt som står om denna syskongrupp är positivt!? Hon tror det är för att alla tycker att dem bara är så söta och snälla, inte intressanta. Hon anser också att författaren till artikeln måste vara först i syskonskalan. Lite roligt tycker jag.

Therese

Gunilla är van vid att arbeta mot snäva deadlines, då hon sedan tidigare arbetat på flygplats. Att administrera så att planen kan avgå liksom att ta hand om passagerare i alla möjliga situationer är något hon kan hantera. Mycket kan gå fel, resenärer som inte kommer till gaten och tekniska fel är sådant som kan uppstå. Hon påpekar att hur man ger information till oroliga resenärer är väldigt viktigt hon tycker att detta är något som hon har blivit duktig på efter alla år inom flygbranschen. Idag arbetar Gunilla med försäljning och marknadsföring av produkter både riktat till företag och individer. Att sälja, beskriver hon som att arbeta med motivated customer committment. Det är att skapa och underhålla kundkontakter och beskriva för vem och i vilka situationer olika produkter, lösningar och anpassningar gör sig bäst. Gunilla berättar att det är spännande att träffa och arbeta med människor.

Kreativitet, improvisation och bemötande förstår vi är viktiga delar av denna typ av arbete. Gunilla säger att hon har lärt sig väldigt mycket om hur människor fungerar genom sitt arbete och beskriver olika kulturella uttryck som skiljer människor åt. För skandinaver är det t.ex. viktigt att få information direkt även om det meddelas att man inte vet vad som händer. Detta upplever inte Gunilla stämmer på alla andra nationaliteter.

Att resa verkar alltid ha varit en viktig del i Gunillas liv och det verkar alltid hända spännande äventyr. I slutet av 1980-talet reste Gunilla ensam runt i Asien. Då både pengarna och tiden tillät henne, valde hon vid ett tillfälle att stanna kvar i en by och bo i en hydda utan tak ett par veckor extra. Regnperioden kom och då fick hon flytta in hos en farbror i hans hus, med tak. I detta område fanns två rebelläger och Gunilla agerade engelsklärare åt en grupp och blev hembjuden på middag till en familj i den andra gruppen. Efter att ha tillbringat ungefär åtta veckor på platsen kände hon dock att det var dags att röra sig vidare. Det kunde inte vara bra för en turist att vistas i gränslandet mellan två rebelläger. Mycket riktigt så utbröt oroligheter i området bara några dagar efter att Gunilla valt att resa vidare.

Gunilla kom senare till Hong Kong, tog sig runt på lite olika jobb. Resan på 80-talet var en kulturresa för Gunilla, som sedan skulle tillbaka till Sverige för att läsa sin universitetsutbildning. Så blev det dock aldrig. Hon bor än idag kvar i Hong Kong, har familj och arbetar här. Inte heller verkar hon ha några planer på att lämna Hong Kong. Med ett skratt och ett lyckligt leende uttrycker Gunilla hur mycket hon tycker om Hong Kong och mötet avslutas med att vi får ett tips om en lokal och fantastisk hikingtur längs öns östkust. Utflyktstips från en reseexpert kan ju aldrig bli fel!

Tack Gunilla för att du delar med dig av dina spännande äventyr!

Maria och Therese

När man ska bygga en lärande organisation krävs fem delar enligt Peter M Senge i boken "The Arts and Practice of the Learning Organizations.

Organisationer är system och enbart genom att se dem som sådana kan man skapa lärande. Osynliga handlingar och relationer påverkar systemet. Tyvärr tenderar många att titta på små isolerade delar av systemet istället för att se helheten.

Personlig kontroll så som att vara medveten och ständigt reflektera över vad som betyder mest för en själv är viktigt. Människor som är commitade till sitt eget livslänga lärande är avgörande för organisationen. Uppmuntra dina anställa att reflektera och lära!

Mentala modeller är integrerade antagande och generaliseringar som influerar hur vi förstår världen och som påverkar hur vi agerar.  Ett exempel på detta: att klä sig som en “country club person”. Var medveten om dina egna mentala modeller och var öppen med att detta för att influera andra.

Bygg delade värderingar för att skapa gemenskap och en gemensam identitet och känsla av väg för framtiden. Skapa bilder av framtiden för att fostra ett genuint commitment istället för foglighet.

Teamlärande. När team verkligen lär sig producerar de inte bara goda resultat utan varje individ i gruppen växer snabbare än vad han eller hon skulle kunna göra utan gruppens hjälp. Det börjar i dialog med andra och sen övergår de till att tänka ihop. Team är de fundamentala enheterna för lärande och inte varje individ för sig.

Under en av våra kaffepauser på ett café i Central la vi märke till en liten flyer som hängde på en anslagstavla. Det lilla bladet beskrev hur Dr. Anne Hilthy jobbar med Integrativ psykologi, där hon kombinerar västerländsk terapi med österländska influenser så som t.ex. akupunktur och mindfulness. (Det var första gången vi såg en psykolog sälja sina tjänster på en anslagstavla). Så vi bestämde oss för att skicka ett mail och fråga om hon ville berätta mer för oss om sitt arbete som terapeut här.

Det första hon berättar är att Hong Kong kan vara lite wild, wild, east ibland. Här finns inga klara statliga regler eller stadgar för hur och vem som kan bedriva terapi eller hur den skall bedrivas, vilket gör det svårt för den som söker en terapeut. Dock finns det några olika föreningar för psykologer som reglerar verksamheten. Medlemskap i dessa är dock inte något måste. Psykologprofessionen har funnits i ca 30 år här i Hong Kong och är alltså väldigt nytt. Hon tror att den kinesiska medicinen, där man ser hela människan, hade liknande funktion som västvärldens psykoterapi.

Anne berättar att coachning är väldigt populärt här. Det fungerar ihop med mentaliteten här. Allt ska gå snabbt och är väldigt resultatinriktat. Inte heller för detta krävs någon utbildning eller erfarenhet. Många är väldigt duktiga på det dem gör men vissa coacher bedriver terapi och det är inte alltid de klarar av att ta hand om de problem som kan komma upp till ytan under sessionerna. Vi får även uppfattningen av att terapin är mer resultatinriktad här än hemma när Anne berättar att hon bedriver korttidsterapi och anser att om patienten bör blir bättre på 3-6 sessioner . Hon tycker inte att det ska ta mer än mellan 10-20 sessioner för att man ska se bra framsteg.

Det inte är så stora skillnader mellan andel kvinnor och män som besöker henne för terapi. De vanligaste problem som många västerlänningar möter när de kommer hit, ensamma eller med sina familjer, är alkoholberoende, depression, stressproblematik samt äktenskapsproblem. Många människor saknar socialt stöd och känner sig väldigt ensamma i en stor ny stad långt bort, när hela ens sociala nätverk av trygghet finns i hemlandet. Hon beskriver att många träffar mycket människor och många bekanta men att den nära kontakten med riktiga vänner saknas. Kanske blir behovet av en terapeut större då, funderar hon. Samtidigt brottas många med den allmänna samhälliga föreställningen att man måste vara sjuk för att gå i terapi, något vi tycker oss känna igen från Sverige. Hon berättar även att hon kan se en tendens där västvärlden har influerat Asien. Kina och andra delar av Asien drabbats av västerländska sjukdomar så som anorexi, som inte fanns i denna del av världen för bara några tiotals år sedan.

Anne berättar att hon har bott flera år i Sydkorea, ett land som hon verkligen rekommenderar att man ska resa till om man vill ha riktig asiatisk kultur. Hong Kong gillar hon också väldigt mycket och än en gång har vi träffat en person som aldrig vill flytta tillbaka hem. Anne är uppvuxen i en annan stor stad, New York men har alltid varit fascinerad av asiatisk kultur och bestämde sig tidigt för att ta steget att flytta hit. Ett val hon inte ångrat.

Tack Anne för att du lät oss få en inblick i hur man kan arbeta som psykolog i Hong Kong!

Vill du veta mer, besök henne HÄR.

Therese och Maria

Ett inte helt oväntat inslag...

..en klassiker...

..en joker...

..och en tradition i nytt fomat,

pepparkaka med apelsin- och chocoladsmak.

Vi har även sett en Volvo-skylt här men ännu inte lyckats få någon bild.

Maria

För att försöka ge respons på lite av den feed-backen vi har fått av vad ni vill läsa om ska jag här beskriva hur jag upplever en del ”kulturella” aspekter av Hong Kong som jag dagligen möter här:

• Hong Kong är en by med sju miljoner invånare. Det är oftare jag springer på en bekant på stan här än vad ag gör hemma i Lund. En stadskärna med hög puls där anonymiteten är väldigt låg. Alla verkar känna alla här och ”what goes around, comes around".

Maria