Step by step…

 

 

Uppdrag: Att flytta uppskattningsvis 60 kg diverse levandsartiklar från en lägenhet i Hong Kong till andra sidan den kinesiska gränsen.

 

Resurser: Jag, Therese, två stora resväskor och tre mindre bagar.

 

Dagen börjar med att vi skjuter vårt projekt framför oss genom en extra lång sovmorgon, en lång tisdagsfrukost, en hemlagad lunch och därefter kaffe. Vi är inte sugna på detta uppdrag och tydliga tecken av det man inom psykologin kallar för motstånd syns. Aldrig har väskorna sett så stora och tunga ut och aldrig har den kinesiska gränsen känts längre bort.

 

Till slut tar vi oss samman, tar det första steget utanför dörren, ut i den nyligen påbörjade regnskuren. Dagen fortsätter som följer:

 

  • Vi går promenaden från lägenheten till tunnelbanan. Den största utmaningen här är att ta sig ner för trapporna till tunnelbanan med alla väskorna. Väl nere är armarna möra men väskorna i behåll.
  • Det är trångt med stora och många väskor på tunnelbanan men väl i detta steg behöver vi inte bära väskorna åtminstone, att hålla koll på alla är dock fullt tillräckligt.

Väskorna på tåget.
  • Framme vid den kinesiska gränsen kryper vi fram i snigelfart genom immigrationen, visumansökning och bagagekontroll. Det går långsamt men stadigt framåt. Väl över gränsen början vittringen av att vi snart ha uppdraget avklarat infinna sig.
  • Upprymda över att ha kommit såhär långt begår vi nästan det ödesdigra misstaget att hoppa in i första bästa taxi för att i full fart åka till hotellet. Som bäst när vi står med vårt visitkort till hotellet för att förklara vart vi vill åka frågar Therese om priset för resan.
  • På grund av händelsen i punkt 4 blir nästa steg att promenera med alla väskorna genom hela stationen till bottenvåningen av stationen för att därifrån ta en taxi. Slutsumman blev en tiondel av priset jämfört med det första alternativet, vilket vi är nöjda med.

Gata i Shenzhen.
  • Väl framme på hotellet får vi ett rum, trots att det är kinesisk helgdag. Lyckliga kan vi gå ut och stilla vår hunger i väntan på att nästa dag ringa och bestämma tid med personen som ska ta hand om våra väskor.

 

Att se dagens äventyr i sex punkter får det att se simpelt ut. Det hade kanske inte behövt kännas så svårt från början heller om vi inledningsvis hade delat upp dagen i mindre etapper och börjat beta av en i taget. Värdet av att dela upp projekt i delmål, för att få en känsla av att det är mer hanterbart, gjorde sig väl påmint idag.

 

 

Utsikt från vårt hotellrum.

Maria


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0