-          Vi har bara snygga män hos oss!

En mening som nog kan dra varje ung kvinnas, som har vistas i Hong Kong en längre tid, uppmärksamhet. Att möta Madeleine Onne, chef för Hong Kong Ballet är uppfriskande, underhållande och för en drygt timme får vi ta del av en värld som jag aldrig varit i kontakt med tidigare, inte ens från en publikplats.

Baletten förstår vi är en tuff värld med extremt hårt arbete. Det krävs en livstid av disciplinerad träning för att ha en chans att bli en duktig ballerina, vilket också gör att det samlas en viss typ av människor.

-          Balettbarn är inga vanliga barn. Man måste verkligen tro på sig själv.

Mentaliteten förstår vi präglar hela organisationen och det är oberoende av på vilket balett i världen man än befinner sig på även om kulturella skillnader visst finns. Att vara balettchef i Hong Kong, som enbart är en 30 år gammal balett, innebär för Madeleine att hon både bestämmer och köper in kommande uppsättningar och tar beslut om balettens strategiska utveckling som för närvarande mest innefattar utvecklingen av ett kulturcenter på den västra sidan av Kowloon, fastlandsdelen av Hong Kong. Hon ansvarar även för budgeten och ekonomin, tränar ballerinorna och mycket mera.

Madeleine har arbetat i Hong Kong i över ett år nu och vi får ett intryck av att hon stormtrivs. Hon arbetar långa dagar men känner ändå att hon har mer tid för familjen här i Hong Kong än vad hon hade i Sverige.

När Madeleine födde sitt andra barn i Sverige tog hon helgen ledigt och var tillbaka på Stockholms Operan igen tillsammans med sin bebis måndagen därpå. Det uppskattades inte av alla i Sverige medan man i Hong Kong ser det mer som självklart. Att vara nybliven mamma och vilja jobba samtidigt passade inte in i den svenska modellen och Madeleine uttrycker en förundran över att man kan bli socialt ”bestraffad” för att vilja arbeta, även om kvinnan själv anser att det var bäst för henne och hennes bebis. Den svenska tanken att kvinnan ska kunna sköta sitt jobb, som i Madeleines fall innebar att arbeta upp till 70 timmar per vecka, ta hand om hushållet, familjen och dessutom sig själv är inte rimlig. Här i Hong Kong har familjen nu en filippinsk hemhjälp som hjälper till med hushållet så Madeleine får tid med familjen. Madeleine berättar att hon till sommaren i Sverige har blivit inbjuden till att hålla ett tal om balans i livet, vilket hon själv inte anser sig vara expert på, men redan nu inser hon att hennes syn nog kommer nog reta upp många.

Hårt arbete präglar miljön på en balett och samtidigt visar Madeleine oss en sida av både påhittighet och mod. Att få en kulturell verksamhet ekonomiskt lönsam är det få ställen i världen som lyckas med. Atmosfären kan vara konventionell att arbeta i där nytänkande kring marknadsföring ofta möts med skepsism. Madeleine berättar för oss när Pippi Långstrump var en av uppsättningarna på Stockholms Opera. Föreställningen kördes för att locka barn till kulturella upplevelser. Madeleine byggde då inte bara upp en enorm rutschkana inne i Stockholms Operan utan hon beslutade även att sätta upp två gigantiska orangea flätor på byggnaden.

Det resulterade i mycket publicitet i tidningarna, barnen älskade det och showen var slutsåld varje kväll. När flätorna till slut togs ned hade till och med kungen uttryckt att det var lite synd då han börjat vänja sig vid att se dem på operataket. En ny tanke som spirar för baletten i Hong Kong är att ha singelkvällar för att locka den svåraste gruppen till baletten, ålderskategorin 25-40, med mingel och trevligt sällskap.

Förutom den långsiktiga planeringen av skapandet av kulturcentret i Kowloon arbetar Madeleine nu med Brilliant Steps som är nästa stora föreställning på Baletten i Hong Kong, vilken kommer visas mellan 21-23 Maj.

En avslutande anekdot Madeleine delade med sig till oss vid ett annat tillfälle är att hon har varit på en audition för Mikhail Baryshnikov, en av de främsta inom balettvärlden. För mig är han mer känd som skådespelaren till Alexandre Petrovsky, Carrie Bradshaws ryske date i Sex and the City.

Tack Madeleine, det var så roligt att få träffa dig!

Maria och Therese