Att starta ett företag har minst sagt visat sig vara en upplevelse. Att sväva mellan total upprymmelse och hotande missmod. Samtidigt som vi skall ordna allt praktiskt såsom hemsidebyggeri, bokföring, pappersarbete och mail-listor, skall man agera en multi-taskande expert inom allt från ekonomi, psykologi, sälj, marknadsföring, IT-teknik, business och inte att förglömma det egna huvudämnet- organisationspsykologi!

Varför skulle man då välja att driva eget istället för att ta en anställning?

En vis själ sa något som lät ungefär såhär:

Att vara självanställd är som att vara pianolärare, man lär ut sin expertis, drar in pengar för det och går i pension när man känner för det. Att vara entreprenör däremot, då ska man skapa en verksamhet, som utvecklas till något vinstdrivande som kan expandera och bli totalt oberoende av grundarens mikro-management. Verksamheten skall överleva på egen hand med hjälp av de medarbetare man anställer och den struktur som byggs upp. Pianot och eleven kan aldrig bli oberoende av läraren, men en verksamhet är menad att leva vidare.

Att få höra detta från en annan företagare påminde mig om vad jag drivs av,