DUO i Hong Kong
A penny for your thoughts

En dubbel espresso macchiato, ackompanjerat med en modernt utformad skinnfåtölj bakom ett panoramafönster, ger en äkta storstadskänsla. Vi befinner oss denna eftermiddag i en av Hong Kongs kommersiella byggnader med utsikt över de indiska skräddarna på gatan, blinkande neonskyltar, shoppande hemmafruar och kostymklädda män.

 

Att titta ut genom det vida fönstret är en mäktig känsla. Det ger en känsla av absolut kontroll. En känsla av att se allt som sker nere på gatan, hur många som går där, hur snabbt de går och vart de är på väg. Jag tittar in i shoppingcentret på motsatta sidan av gatan och dess butiker, hur många kunder där är, vem personalen pratar med och hur många shoppingpåsar som faktiskt kommer ut ur de olika ställena. Blicken glider från den ena affären till den andra och sneglar sedan vidare mot shoppingcentret i nästa kvarter.

 

Samtidigt infinner sig en känsla av total maktlöshet. Här sitter jag bakom en fönsterruta tittar på vad som händer men har inga möjligheter att påverka det jag ser. Tankar och funderingar väcks, som jag får en omedelbar känsla av att vilja fråga människorna om eller förmedla till dem. Det skulle kunna vara till deras hjälp. Men bakom detta fönster har jag ingen som helst möjlighet att få kontakt med dem, ingen pratstund, uppmärksamhet eller ens den minsta ögonkontakt. Då spelar det liten roll om jag sitter bakom rutan med en känsla av möjligheter och vilja att hjälpa. Känslan av kontroll blir istället en känsla av vanmakt.

 

Min chans att påverka blir genom att gå ner till markplan för att lyssna på dem jag träffar och samtidigt förmedla vad jag sett och tänkt. På markplan får jag ett nytt perspektiv och kommer då att se och förstå helt andra saker än vad jag såg från fönstret.

 

Populära termer som helhetsperpektiv och att arbeta på olika nivåer blev för mig nu meningsfulla och konkreta. Det finns så mycket man kan göra och så många olika sätt att göra det på om man väl väljer att ta sig an det. Kompetens och resurser finns på plats, man måste våga se och lyssna till den för att låta den komma till sin rätta.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress